Äntligen
Vi har varit lediga. Det händer inte jätteofta, alldeles alldeles för sällan faktiskt med tanke på hur nyttigt det är. Efter ett år som haft toppar och dalar värre (och bättre) än balder på Liseberg så har både jag och Arnold varit helt slut de sista månaderna.
På slutet innan vi åkte var jag dessutom konstant genomsjuk men med Mamma (som vanligtvis sköter markservicen på 9 av hästarna) på semester och med en fästman (japp, jag ska gifta mig ;) :) :) ) som fått en elak skada i höften fanns inget annat val än att köra på fullt ut ändå.
Väl framme i fantastiska Thailand så ägnade vi en vecka till att göra ingenting. När livslusten började vakna igen så har vi utvecklat vår repertoar till att nu vara extremt amatörmässiga dykare. Att viktlös sväva omkring nere i vattnet bland jättesköldpaddor, hajar och fiskar i alla färger och former är bland det fräckaste jag gjort. Längtar redan till nästa år eftersom vi från och med nu kompromisslöst alltid kommer att fly Sverige i januari.
Nu är jag tillbaka, så även min känsla av odödlighet. Snöstormar, vattenläckor med tillhörande kaos i vårt hus, 82 obesvarade meddelanden och 248 hästar på ridlistan känns inte ens betungande.
