I like dom smarta
På torsdagskvällarna löshoppas hästar på löpande band på Loviseholm. Bäst av alla ikväll (jag må vara partisk i min bedömning) var Philip VT. Philip med stallnamn fillefjong är mitt senaste impulsköp och jag blir extra lycklig varje gång jag ser honom. Varför kan jag inte sätta fingret på, han är inte bländande vacker, han varken syns eller hörs och han hoppar inte alls så att man trillar baklänges och dör av imponering.
Vad som dock imponerar på mig med den här hästen är hans intelligens, man ser och känner att det finns någonting bakom pannan som varken är förvirrat eller dumt, jag gillar smarta avspända hästar, människor också för den delen. Sen tycker jag om när hästar hoppar hyffsat likadant hela tiden, det hänger någonstans ihop med intelligensen det också.
Av alla språng jag sett Philip göra så har han inte gjort ett enda dåligt, han hoppar lika noggrant och lika avspänt hinder på hinder tills stöden inte räcker till.
Det bästa med hästar som är smarta, snälla och jämna är att de alltid går att utveckla, även de mer obegåvade exemplaren kan någonstans tillgodogöra sig träning och bli bättre. Min pappa har alltid sagt att man aldrig ska underskatta en klok häst, de kommer med rätt matchning att bli lite bättre för varje månad som går medans hästar som inte har huvudet med sig kan vara hur begåvade de vill utan att bli matnyttiga i det långa loppet.
Nu ska jag som vanligt vara politiskt korrekt och säga att det självklart finns hästar som är både helknasiga och väldigt framgångsrika samtidigt. Jag har själv haft en handfull men herregud i himmelen vad mycket extrajobb det är och shit pommes vad hår jag slitit av på vägen. Dessutom så är de nästan osäljbara om de inte visar sig vara Grand Prix-hoppare eftersom nästan bara proffs kan rida dom.
Ok. Kvällens hyllning av Philip och allt som är okomplicerat, avspänt och klokt är över. Jag ska nu göra mina plikter som husfru och plocka disk :)
Elin
