Fina förmågor
Tiden skenar som vanligt iväg på Loviseholm och jag växlar som vanligt mellan att vara nagelbitande kontorsdam, svettig ryttare, engagerad tränare, skitig bonde, elak chef och gullig hushållerska. Skulle behöva koppla på alter egot där jag är fyndig bloggerska lite oftare, I know, jag jobbar på det.
Jag har varit på tävling i helgen. En sån där, vanligtvis, relativt livsfarlig tävling med 1 meter avd A och sånt. Dock så blev det aldrig speciellt livsfarligt, Mariestad har en jättefin anläggning dit jag garanterat åker igen om det finns någon liten tävling som ligger rätt i tiden. Där kunde man rida fram på två utebanor, hoppa fram i ett lagom stort ridhus och tävla på ett underlag som var alldeles utmärkt för en regional tävling. Jag som annars brukar fly landet vid den här tiden är rätt nöjd över att tävla hemma.
Dock så undrar jag varför framhoppningen inte hålls i ett varv som standard i hela Sverige. Jag kan omöjligt se någonting negativt alls i det, speciellt när det finns andra ställen än framhoppningen att värma upp sin häst för de som tycker att de måste böja loss halsen på hästen i just det varvet som man inte får hoppa fram i.
Måste förresten nämna mina fina unghästar igen. Jag har aldrig någonsin haft så många bra hästar i stallen. Har dessutom fått in en ny 5 årig stjärna efter Coupe de Coeur som hoppar väldigt fint. Det blir ett roligt år.
Northern Saskia har efter mycket tid och en noggrann vinterträning utvecklats till något utöver det vanliga. Efter Stakkato, uppfödd av Ingrid Ragnarsson.